Lathund vid sjukskrivning hos Försäkringskassan
Viktigt att tänka på vid pågående sjukskrivning
Ett läkarintyg bör inte utfärdas för mer tid än två månader i taget.
Varje läkarintyg bör utfärdas vid ett personligt besök hos läkaren, inte en telefonkontakt.
Läkarintyget/n bör utfärdas av samma läkare som genomför den kroppsliga undersökningen av den försäkrade.
Varje diagnos som anges i läkarintyget bör verifieras via uppgifter om objektiva undersökningsfynd, det vill säga synbara tecken på sjukdom i samband med kroppslig undersökning, och samtal med läkaren.
Vid symtomdiagnoser såsom ME/CFS eller ett Utmattningssyndrom finns det ändå möjligheter att tillmötesgå Försäkringskassans krav på objektiv undersökningsfynd.
Det görs bäst genom att sjukskrivande läkare tillämpar evidensbaserade tester som SMBQ, KEDS, HAD, MADR-S, med flera, för att definiera och gradera den försäkrades kognitiva nedsättningar.
Sjukskrivande läkare kan även utfärda en remiss så att den försäkrade kan genomgå ett TIPPA-test hos en sjukgymnast för att definiera och gradera den försäkrades fysiska begränsningar att utföra vardagliga aktiviteter, och/eller en remiss för en funktionsförmågebedömning hos en arbetsterapeut som definierar och graderar den försäkrades processuella (se kognitiva) och motoriska (se fysiska) svårigheter.
Efter det att ett TIPPA-test eller en funktionsförmågebedömning har genomförts bör det även finnas uppgifter i dokumentationen från utredningarna om hur den försäkrade mår efter testning, det vill säga hur genomförandet av aktiviteterna påverkade dennes hälsotillstånd samma dag, och dagen därpå.
När utredningen är klar kan läkaren redovisa för resultaten från TIPPA-testet och/eller funktionsförmågebedömningen i nästa läkarintyg, eller i ett kompletterande intyg skrivet i brevform till Försäkringskassan.
Om den försäkrade har en anställning och är sjukskriven i mer än sex månaders tid skall läkaren inte längre redovisa för dennes svårigheter att utföra sina ordinarie arbetsgifter i läkarintyget.
Istället ska läkaren ta ställning till och motivera varför den försäkrade inte är mer arbetsför i förhållande till ett normalt förekommande arbete, enligt reglerna i rehabiliteringskedjan.
Med ett normalt förekommande arbete menas inom praxis ett fysiskt och psykiskt lättare arbete (se okvalificerat).
Reglerna om rehabiliteringskedjan infördes år 2008, men tyvärr är det fortfarande en mycket stor andel av de sjukskrivande läkarna som inte känner till bestämmelserna. Det kan i sin tur bero på att Försäkringskassan inte upplyser läkarna om saken under pågående sjukskrivningar.
Om den försäkrade har en anställning och sjukskrivs på nytt utan att det har gått mer än 90 dagar mellan det föregående och det nya sjukfallet kommer Försäkringskassan att lägga samman antalet sjukskrivningsdagar i det föregående ärendet, med de i det nya sjukpenningärendet.
Om antalet sjukskrivningsdagar vid en sammanläggning överskrider 180 innebär det att den försäkrades förmåga att arbeta inte längre skall bedömas i förhållande till dennes ordinarie arbete i det nya läkarintyget, utan i förhållande till ett normalt förekommande arbete. Om sjukskrivande läkare inte motiverar varför den försäkrade saknar arbetsförmåga i ett normalt förekommande arbete i läkarintyget är det stor risk att Försäkringskassan nekar den försäkrade sjukpenning.
I varje läkarintyg kan en eller flera diagnoser anges. Som tidigare nämnt skall varje diagnos bekräftas, via de objektiva undersökningsfynd som läkaren gör i samband med kroppslig undersökning, och samtal med den försäkrade.
Dessutom skall varje angiven diagnos efterföljas av en beskrivning av typiska funktionsnedsättningar (se symptom) för sjukdomen.
Slutligen bör läkaren ange konkreta exempel på den försäkrades oförmåga att utföra arbetsrelaterade aktiviteter i läkarintyget.
Om det finns en klar koppling mellan varje angiven diagnos (D), de funktionsnedsättningar som sjukdomen medför (F) och hur tillståndet påverkar den försäkrades arbetsförmåga (A) kallas det för att DFA-kedjan är uppfylld i läkarintyget, vilket Försäkringskassan lägger stor vikt vid.
Ett exempel är diagnosen, ME/CFS (D), där sjukdomen medför hjärntrötthet (F), som i sin tur leder till svårigheter att kunna bibehålla fokus i mer än 15 minuters tid (A).
Vad det gäller exempel på arbetsrelaterade aktivitetsbegränsningar finns det en förteckning på dessa i Försäkringskassans dokument, Nivåbeskrivningar FK7270, som finns på nätet.
Läkaren kan använda förteckningen som en mall för att ange vilka arbetshindrande aktivitetsbegränsningar som den försäkrade har. Läkaren bör även gradera aktivitetsbegränsningarna i en skala från lätta, måttliga till stora. Med måttliga menas i sammanhanget medelsvåra begränsningar att kunna utföra aktiviteten.
Om den försäkrade utökar sin sjukskrivningsgrad under sjukfallet är det av stor vikt att läkaren skriver en utförlig förklaring i läkarintyget till varför den försäkrade har försämrats, och på vilket vis försämringstillståndet yttrar sig. Läkarintyget måste baseras på en ny kroppslig undersökning, och samtal med läkaren.
Viktigt att tänka på vid kommunicering/beslut om indragen sjukpenning.
Om Försäkringskassan begär en komplettering av läkarintyget är det en varningssignal om att myndigheten överväger att dra in sjukpenningen. Samma sak gäller om det sker en konsultation med en försäkringsmedicinsk rådgivare i ärendet.
När det händer är det av stor vikt att läkaren vidtar åtgärder i förebyggande syfte genom att inkomma med utförliga svar på Försäkringskassans frågor, eller att denne inkommer med ett kompletterande intyg i brevform där läkaren bemöter den kritik som den försäkringsmedicinska rådgivaren framför mot innehållet i läkarintyget/n.
Om Försäkringskassan skickar en kommunicering om att myndigheten överväger att dra in sjukpenning innebär det att handläggaren redan har bestämt sig. Det gör att det tyvärr är mycket svårt att få denne att ändra uppfattning.
Den försäkrade bör då bortse från Försäkringskassans uppmaning att inkomma med synpunkter på kommuniceringen. Detta då Försäkringskassan sällan eller aldrig lägger någon vikt vid vad den försäkrade själv uppger.
Dessutom kan myndigheten uppfatta egenhändigt skrivna brev som prov på arbetsförmåga, det vill säga att om den försäkrade klarar av att skriva långa och utförliga brev, klarar denne även av att arbeta.
Istället bör den försäkrade snarast möjligt träffa sin sjukskrivande läkare för att visa denne Försäkringskassans brev, varpå läkaren bör skriva ett kompletterande intyg där denne bemöter Försäkringskassans påståenden.
I samband med det bör läkaren även rätta till eventuella brister i det senaste läkarintyget, om till exempel DFA-kedjan inte är uppfylld, om det saknas uppgifter om objektiva undersökningsfynd i underlaget, eller en bra motivering till varför den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till ett normalt förekommande arbete.
Det kompletterade intyget och/eller läkarintyget bör därefter skickas in till Försäkringskassan snarast möjligt.
Om den försäkrade behöver mer tid på sig för att inkomma med fler medicinska uppgifter från läkaren, har denne rätt till att begära anstånd under kommuniceringstiden med upp till två veckors tid.
Ett exempel är om Försäkringskassan skriver att den försäkrade har rätt att inkomma med synpunkter till och med den 5 oktober 2018, kan den försäkrade be om anstånd till och med den 19 oktober 2018.
Oftast beviljar Försäkringskassan bara anstånd med upp till två veckors tid vid ett enda tillfälle. Därefter är det tyvärr mycket svårt att få ett förlängt anstånd. Här tar Försäkringskassan ingen hänsyn till köerna inom vården för att få träffa sin läkare.
Under kommuniceringstiden bör den försäkrade även inkomma med ett nytt läkarintyg som gäller för en så pass lång tid som möjligt framåt. Detta för att utöka perioden som Försäkringskassan kommer att fatta ett beslut om ej rätt till sjukpenning för. Den perioden kan den försäkrade sedan ta strid för genom att begära omprövning.
Det går inte att begära omprövning för en längre period än det finns läkarintyg för i det respektive ärendet. Detta då Försäkringskassan styckar av varje sjukpenningärende till att handla om en avgränsad period.
Läkarintyg som inkommer till Försäkringskassan efter det att kommuniceringstiden går ut läggs in i ett nytt ärende, där ett nytt beslut om ej rätt till ersättning kommer att fattas. Detta då Försäkringskassan sällan eller aldrig ändrar uppfattning i ett ärende från ett annat, oavsett innehållet i läkarintygen.
Det första en handläggare gör i sin utredning av den försäkrades rätt till sjukpenning är att undersöka om det finns ett negativt beslut om indragen, eller nekad sjukpenning, i ett föregående ärende. Om det gör det anser handläggaren sig vara bunden av de/t tidigare beslutet/n, varpå det blir samma utfall i det nya ärendet.
Kontentan är att även om den försäkrade uppfattar det som att det rör sig om ett och samma sjukfall utmynnar det i flera ärenden hos Försäkringskassan, där varje beslut om avslag som fattas måste bestridas var och ett för sig.
Under kommuniceringstiden bör den försäkrade informera sin sjukpenninghandläggare om att denne vill ha ett överlämningsmöte/omställningsmöte med Arbetsförmedlingen. Detta oavsett om den försäkrade ha en anställning, då syftet med mötet inte är att byta jobb utan att skydda sin sjukpenninggrundande inkomst, SGI.
Arbetsförmedlingen har olika sökandekategorier som de placerar in de sökande på. Det finns en sökandekategori för aktivt arbetssökande på hel- eller deltid, kategori 11, och en sökandekategori för de arbetssökande med förhinder, kategori 14.
Om den försäkrade står inskriven i kategori 11 skyddar denne sin SGI hos Försäkringskassan. Det betyder att den försäkrade kan ansöka om sjukpenning igen i framtiden. Om den försäkrade istället skrivs in i sökandekategori 14, skyddar denne inte sin SGI.
Det betyder att vid inskrivningen hos Arbetsförmedlingen bör den försäkrade undvika att uppge att denne är fortsatt sjukskriven och/eller för sjuk för att arbeta. Detta då det kan leda till att Arbetsförmedlingen skriver in den försäkrade i sökandekategori 14, varpå den försäkrade förlorar sin SGI, vilket Arbetsförmedlingen inte tar hänsyn till.
Dessutom upphör sjukskrivningen att gälla när Försäkrade fattar ett beslut om ej rätt till sjukpenning, även om det finns fortsatta läkarintyg.
Ett annat alternativ till att skydda sin SGI, via Arbetsförmedlingen är att den försäkrade skrivs in i ett arbetsmarknadspolitiskt program. Om den försäkrade skrivs in i ett program hos Arbetsförmedlingen kan denne uppbära aktivitetsstöd under tiden insatsen pågår. En typ av insats kan vara att den försäkrades arbetsförmåga utreds, via sjukgymnast, arbetsterapeut eller arbetspsykolog.
En sådan utredning utgör ett mycket viktigt underlag vid en förnyad ansökan om sjukpenning och/eller en ansökan om sjukersättning (se förtidspension). Enligt domstolspraxis måste Försäkringskassan beakta en arbetsförmågeutredning hos Arbetsförmedlingen, vilket tyvärr många handläggare på Försäkringskassan inte känner till.
Om den försäkrade inte tackar ja till ett överlämningsmöte/omställningsmöte med Arbetsförmedlingen, och inte heller återgår i arbete efter det att Försäkringskassan ha fattat ett beslut om avslag, kan den försäkrade istället göra en ny sjukanmälan i direkt anslutning till det att denne mottar beslutet. Syftet med att göra en ny sjukanmälan i direkt följd till beslutet handlar främst om att skydda sin SGI.
Enligt principen om förenklad delgivning anses den försäkrade har mottagit beslutet 2–3 arbetsdagar efter det i beslutet angivna beslutsdatumet. Den försäkrade bör då ringa till Försäkringskassan, eller gå in på Mina sidor för att göra en ny sjukanmälan. Den försäkrade ska sedan skicka in en ny ansökan om sjukpenning från och med dagen efter det att ersättningen upphörde.
Ett exempel är att sjukpenning betalas ut under kommuniceringstiden till och med, den 5 oktober 2018. Samma dag fattar Försäkringskassan ett beslut om indragen sjukpenning. Den försäkrade mottar beslutet, den 8 oktober 2018, och gör en sjukanmälan samma dag till Försäkringskassan. I sin ansökan skriver den försäkrade att han/hon yrkar på rätt till sjukpenning från och med den 6 oktober 2018. Om det inte finns något läkarintyg hos myndigheten som gäller för tiden, den 6 oktober 2018 och framåt, bör den försäkrade skicka in ett sådant till Försäkringskassan snarast möjligt.
Viktigt att tänka på att när Försäkringskassan fattar ett beslut om att den försäkrade är arbetsför, trots sina besvär, upphör sjukskrivningen att gälla. Den försäkrade är således inte fortsatt sjukskriven, oavsett vad läkarintyget visar på, varpå denne måste sjukanmäla sig på nytt.
Försäkringskassan godtar inte en försenad sjukanmälan senare än sju (7) dagar bakåt, efter det att en sjukanmälan gjordes.
Ett exempel på en försenad sjukanmälan är när den försäkrade uppbär sjukpenning till och med den 5 oktober 2018. Den 8 oktober mottar den försäkrade ett beslut om att rätt till sjukpenning har upphört från och med den 6 oktober 2018. Om den försäkrade gör en ny sjukanmälan, den 8 oktober 2018, godtas den till att gälla från och med den 6 oktober 2018.
Om den försäkrade istället väntar med att göra en ny sjukanmälan till den 20 oktober, godtas inte en försenad sjukanmälan om rätt till sjukpenning från och med, den 6 oktober 2018.
Dessutom uppstår det ett glapp mellan den 9–19 oktober 2018, varpå Försäkringskassan har rätt att sänka den försäkrades SGI till noll (0) kronor. Om den försäkrade förlorar sin SGI kan denne inte få sjukpenning igen, oavsett hur pass sjuk denne är. Detta då sjukpenning är en arbetsbaserad förmån. För att kunna få en ny SGI hos Försäkringskassan måste den försäkrade arbeta regelbundet i minst sex månaders tid.
Om den försäkrade anser att Försäkringskassan beslut är felaktigt, bör denne begära om omprövning av beslutet. Det finns en mall på Försäkringskassans hemsida som den försäkrade begagna sig av i samband med detta (se blankett FK 7024), men det går lika bra att skriva ett personligt brev.
I och med att Försäkringskassan uppfattar långa och utförligt skrivna brev som prov på arbetsförmåga bör den försäkrade alltid uppge att denne har fått hjälp av en anhörig eller en god vän med att skriva en Begäran om omprövning. Den försäkrade behöver dock inte ange vem den personen är.
Precis som under kommuniceringstiden är det viktigt att den försäkrade fokuserar i sin skrivelse på att lyfta fram de medicinska uppgifterna i läkarintygen som visar på att denne saknar arbetsförmåga. Det är också viktigt att tänka på att tillföra nya medicinska underlag i ärendet i samband med omprövningen såsom kompletterande intyg från sjukskrivande läkare.
Om den försäkrade byter läkare i det här skedet och bifogar ett underlag från den nya läkaren i samband med en Begäran om omprövning, har det underlaget inte samma bevisvärde som ett kompletterande underlag från den ursprungliga läkaren. Detta då det är svårt för en ny läkare att göra en retroaktiv medicinsk bedömning om den försäkrades förmåga att arbeta under en period innan det att läkaren träffade den försäkrade för första gången.
Ett intyg från en ny läkare har därför ett lägre bevisvärde, och ger inte samma effekt som ett kompletterande intyg från den ursprungliga läkaren. Däremot kan det ge god effekt om den försäkrade tillför nya medicinska uppgifter från andra vårdgivare som den försäkrade har haft kontakt med under sin sjukskrivning som till exempel en psykolog, en sjukgymnast eller en arbetsterapeut.
Viktigt att tänka på är att i det nya underlaget bör det framgå vad uppgifterna baseras på, till exempel ett eller flera besök/behandlingstillfällen, samt journaluppgifter, och att de medicinska uppgifterna rör den försäkrades hälsotillstånd under samma period som Försäkringskassan har fattat ett beslut om ej rätt till sjukpenning för.
Ett exempel är att Försäkringskassan fattar ett beslut om att neka den försäkrade sjukpenning för tiden, den 5 oktober, till och med den 31 december 2018. I ett nytt underlag i form ett intyg/brev, eller dylikt, bör det i så fall framgå att de medicinska uppgifterna rör den försäkrades hälsotillstånd under perioden oktober-december.
Om den försäkrade i samband med en Begäran om omprövning inkommer med ett nytt läkarintyg som gäller för en senare period än den som Försäkringskassan har fattat ett beslut om, till exempel, den 1 januari till och med den 1 mars 2019, anses det underlaget inte ha något bevisvärde vid en bedömning om den försäkrades rätt till sjukpenning under perioden oktober-december.
Viktigt att tänka på är att det medicinska underlaget skall vara av god kvalitet i samband med att en omprövning görs i ärendet. De läkarintyg som behöver komplettera och de medicinska uppgifter som finns att hämta från andra vårdgivare behöver således tillföras i ärendet innan omprövningen hos Försäkringskassan, och inte efter.
Detta då förvaltningsrätterna har till uppgift att pröva huruvida Försäkringskassan har haft fog för att fatta ett beslut om nekad sjukpenning i ärendet under tiden det har varit föremål för utredning, och omprövning hos myndigheten.
Om till exempel det saknas uppgifter i ett läkarintyg om objektiva undersökningsfynd, och/eller att det saknas en klar koppling mellan angiven diagnos, funktionsnedsättning och aktivitetsbegränsningar, eller att sjukskrivande läkare inte har ger en god förklaring i underlaget till varför den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom i förhållande till ett normalt förekommande arbete, är läkarintyget inte av tillräckligt god kvalitet.
Om det bristfälliga underlaget kompletteras först i samband med en överklagan till förvaltningsrätten, det vill säga efter det att Försäkringskassan har omprövat ärendet kan det leda till att förvaltningsrätten bedömer att de nytillkomna uppgifterna visserligen styrker rätt till sjukpenning, men att de inte ändrar Försäkringskassans beslut. Detta då de inte fanns med i ärendet när det omprövades hos myndigheten.
Kontentan är således att en komplettering av läkarintyget/n alltid bör göras i samband med en Begäran om omprövning. Även om Försäkringskassan inte ändrar på beslutet vid omprövningen kan förvaltningsrätten komma fram till att Försäkringskassan borde ha gjort det, utifrån de uppgifter som tillfördes i samband med omprövningen.
Om den försäkrade av olika skäl känner att det är för svårt för att komplettera läkarintygen och/eller att skriva en Begäran om omprövning själv, bör denne snarast möjligt ta i kontakt med ett ombud för att få hjälp med att bestrida Försäkringskassans beslut.
Den försäkrade bör inte skjuta upp ett beslut om att anlita ett ombud, då det ofta tar tid att komplettera läkarintyg och/eller tillföra andra uppgifter från vården. Det kan också ta tid att genomgå ett TIPPA-test, eller en funktionsförmågebedömning hos en arbetsterapeut för att på så vis få nya underlag om objektivt styrkta funktions- och aktivitetsbegränsningar inom vården, innan det är dags att lämna in en Begäran om omprövning till Försäkringskassan.
Det finns en allmän uppfattning om att det är dyrt att anlita ett ombud. Det finns dock stora prisskillnader beroende på vem den försäkrade anlitar, varpå det är viktigt att kontakta flera ombud för att höra sig för om vilken kostnad de tar. Den försäkrade bör undvika att anlita ombud som tar betalt per timme, då det kan bli mycket dyrt.
Tyvärr styrs Försäkringskassans omprövningshandläggare, precis som de personliga handläggarna på myndigheten, av regeringens direktiv om att till varje pris pressa ned ohälsotalet i samhället genom att neka så många som möjligt sjukpenning.
Det innebär att även om den försäkrade inte vinner vid en Begäran om omprövning betyder inte det att det inte går att vinna vid en överklagan till Förvaltningsrätten. Detta då Förvaltningsrätterna gör en annan bevisvärdering av innehållet i läkarintygen än vad Försäkringskassan gör, varpå fler beslut ändras i förvaltningsrätterna än på omprövningsenheterna.
Förvaltningsrätterna är inte heller lika hårt styrda politiskt sett som Försäkringskassan är. Det kostar inte heller något att överklaga Försäkringskassans beslut, då den försäkrade inte behöver betala för rättegångskostnader vid en förhandling i förvaltningsrätten, oavsett utfall.
I begreppet, Förvaltningsrätter, ingår det tre instanser, det vill säga Förvaltningsrätten, Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen.
Om den försäkrade inte vinner bifall vid en överklagan till Förvaltningsrätten återstår möjligheten att överklaga Förvaltningsrättens dom till Kammarrätten.
När det kommer in en överklagan till Kammarrätten fattar domstolen ett beslut om att prövningstillstånd meddelas i målet, eller ej. Meddelas ej prövningstillstånd kommer målet inte att prövas på nytt, varpå Förvaltningsrättens dom vinner laga kraft.
Om Kammarrätten meddelar prövningstillstånd innebär det att de anser att Förvaltningsrätten har gjort en felaktig bedömning i målet, eller på grund av att målet är av principiell vikt för rättstillämpningen.
Tyvärr beviljas bara prövningstillstånd i ca 6 procent av fallen när det är den försäkrade som överklagar Förvaltningsrättens dom. När Försäkringskassan överklagar en dom hos Förvaltningsrätten beviljas myndigheten prövningstillstånd i upp till 67 procent av fallen!
Vid en överklagan till Kammarrätten gäller samma princip som vid en överklagan till Förvaltningsrätten, det vill säga att läkarintygen skall vara av tillräckligt god kvalitet redan i samband med att Försäkringskassan omprövade ärendet. De uppgifter/underlag som tillförs efter det att ärendet har utretts och omprövats hos Försäkringskassan, anses ha ett lägre bevisvärde i sammanhanget.
Med vänliga hälsningar,
Marie-Louise Aijkens